petra björkvall

Jag heter Petra Björkvall
och innan jag skriver det jag skriver nu
skrev jag ett blogginlägg som tog mig ungefär 1 timme
och som högst troligen var det längsta blogginlägget i världshistorien.
(Det är väl ungefär i klass med när jag satt o tittade in i tvättmaskinen i 1 timme för att jag hade tråkigt.)
Medans jag skrev det där hemskt långa inlägget insåg jag att filosofen inom mig börjar krypa fram igen.
Yes sir, jag har en gång i tiden varit en av de största filosoferna, i klass med sokrates och daniel englund.
Kom underfund med saker titt som tätt.
Det jag filosoferade om var dåtiden, det förgångna, det förflutna. Och om hur konstig jag har varit,
hur konstigt livet har varit. Och hur konstiga saker man slösade sin energi på.
Konstiga ting helt enkelt.
Jag bestämde mig sedan för att bespara er på de. (Tacka mig gärna)
Kan ju sammanfatta hela faderutten med den sista meningen i det nu raderade inlägget:
Det är konstigt hur man omedvetet kan tvingas att ångra något man inte alls ångrar,
hur man trodde att man kände något som man inte alls kände
och hur ett bråk om fastbrända makaroner kan få en att inse att man kanske inte alls passar in bland dessa
trångsynta människor..
(Jag var inte det minsta snål med att klaga i det inlägget skola ni veta.)
Förhoppningsvis går det bättre den här gången ..


Och nu är jag någorlunda glad.
Känner dock ett crave efter morfar up in the skies.
Soonish 2 år sen jag träffade tjockisen och satan va jag saknar honom. The king! :`)
Men vad jag vet finns det inte mycket att göra åt den saken ..


Kollade på Norrby vs Grällsta i norrbyliden idag. Fruktansvärt nostalgiskt.
Speciellt med tacosmannen och alla de andra gubbarna som tillbringat sina dagar
där sen jag var en liten knatte och säkert många år innan. 
Störtskönt o vara där igen. Fantastico, splendido! 


Nehepp, nu ska jag kuta vidare till sängen.
lev lyckligt